Nationalromantik
Från vänster: Bruten vit 0502-Y, obränd terra 2030-Y20R, engelskt rött 5040-Y80R, bränd umbra 7010-Y70R, obränd terra 1020-Y20R.
I början av 1900-talet började tankarna om en genuin svensk arkitekturstil växa fram, det skedde i en nationalistisk strömning över hela Europa.
Det var dock svårt att finna en genuin svensk arkitekturstil grundad i historien eftersom det framför allt byggdes enkla allmogehus i landet fram till 1800-talet. Därför är mycket av bebyggelsen från jugendtiden baserad på förebilder i Danmark, England och Tyskland.
Stilen präglades av slutna fasader i trä, tegel eller puts med småspröjsade fönster och stora, branta takfall.
Inte sällan förekom en blandning av jugend och nationalromantik. Jugendstilen karaktäriserades av stora fönster och ljusare fasadkulörer. De nationalromantiska fönstren var däremot generellt sett mindre och ofta grupperade i breda, småspröjsade fönsterband.
Träpaneler målades i mörkt röda, bruna eller svarta slamfärger, eller ströks med tjära. Nu togs den mörka falu rödfärgen fram. Tidigare hade den ljusare röda slamfärgen varit allenarådande. Spanandet bakåt i tiden medförde också att de tidigare grå fönsteromfattningarna och knutlådorna nu målades i vitt - de röda husen med vita knutarna är alltså inte äldre än tidigt 1900-tal.
Tegelfasaderna hade hårdbränt mörkrött eller brunt tegel. Putsade fasader var oftast mörkt gula eller grå.
Nu kom också fönsterluckorna som fasadprydnad.