1920-talsklassicismen
Från vänster: Falu röd mörk 5040-Y80R, järnoxidbrun 8010-Y90R, grön umbra 5010-G50Y, ultramarinblå 4030-R80B, guldocker 3050-Y20R-
Efter första världskriget börjar en ny era. Husen som byggs nu görs färgglada, men kulörerna är mättade och behärskade. Ockragult, rosa, rött och brunt blir populärt.
I reaktion mot den "svulstiga" jugenden och "inåtvända" nationalromantiken inspirerades arkitekterna ånyå av förebilder från antiken och renässansen såväl från Sverige som från Europa. Den svenska 1700-talsklassicismen och empiren från början av 1800-talet var stora inspiratörer.
Typritningar för villor togs fram av Statens byggnadsbyrå. Egnahemsrörelsen växte lavinartat och självbyggeriet med statliga lån blev en viktig del i den allt ökande villabebyggelsen.
Trädgårdsstäderna i England var förebilden för de nya villaområdena, snirkliga gator, uppvuxna träd – husen fick inte sällan namn som Enebo.
Kataloghus, Borohus mfl startade upp – ett stort antal villor i en mängd olika prisklasser erbjöds. Allt från en ritning för självbyggeri till nyckelfärdiga hus erbjöds.
1920-talets arkitekter återanvänder klassicismens grepp med tympanonfält, kolonner. Hörnpilastrarna var typiska för tiden. Fönsterluckor är något nytt – gärna i avvikande kulör. Typiskt för tiden är att man följer färgsättningsregeln med tre kulörer men gärna tillsätter ytterligare en till någon detalj eller annat som man vill framhäva.
-
Änden av en längre radhuslänga från 1920-talet i Kungsladugård i Göteborg. Notera vilken skillnad de olika färgsättningarna på foder och lister gör. Foto: Lisa Molander.
-
Den tydligt klassicistiska villan i ljus färgsättning ligger i Hagen i Göteborg. Foto: Lisa Molander.
