Iskällare
En iskällare är en grop eller nergrävd byggnad för att isolera kylan och förvara is under lång tid. Iskällaren på Nääs är troligen byggd kring 1880 och användes för att hålla mat färsk under vår och sommar.
Iskällare finns omnämnda sen 1700-talet, men idén är äldre än så. I Mesopotamien förvarade människor is i grävda gropar för 4000 år sedan och i Norden finns belägg från senmedeltiden.
På vintern sågade man stora isblock ur sjön som drogs upp med iskrok och isstege. Genom att stapla de halvmeter stora isblocken och omsorgsfullt täcka dem med sågspån isolerade man dem från den varmare luften runt omkring. På det viset kunde isen hålla långt in på sommaren.
På en del håll förvarade man mat i iskällaren där det var kallt. På andra håll hämtade man is från källaren och kylde maten i isskåp. Ett isskåp var föregångaren till kylskåp och vanliga i städerna på 1800-talet. Men också på herresäten som Nääs slott i en tid då möjligheten att ha kall mat och dryck inomhus inte var en självklarhet som det är idag.
Isskåpet var ett träskåp med dubbla väggar – en yttervägg och en innervägg. Upptill fanns en plåtbehållare där isen placerades. Smältvattnet rann sedan ner i mellanrummet mellan väggarna och kylde ner skåpets innehåll. Vattnet samlades upp och tömdes med en kran i botten av skåpet.
Det första kylskåpet uppfanns redan 1879 av tysken Carl von Linde. Men den tidens kylskåp var både ineffektiva, dyra och dessutom farliga. 1922 uppfann två svenska KTH-studenter ett fungerande och tyst kylskåp som Electrolux började massproducera 1925. En produkt som på sikt konkurrerade ut isskåpen.
På Prisma Västra Götaland kan du läsa mer om både istagning och iskarlarna i städerna.
Slöjdstigen är resultatet av ett projekt med syfte att berätta om slöjd och platsen Nääs för dig som besökare, men också inbjuda till att ta en promenad längs området. Projektet är finansierat med EU-medel från Leader.
