Uttryck och talesätt från olika hantverk
Slöjd, hantverk och jordbruk har gett upphov till många talesätt. Flera används än idag, men kopplingen är inte alltid självklar längre.
Nya ord, uttryck och talesätt formar vi ur vår vardag. I ett samhälle fullt av bilar blir “att titta i backspegeln” en logisk liknelse för att reflektera eller se tillbaka. I ett tid av jordbruk och hantverk är det där vi hittar våra metaforer. Ibland förändras uttryck med tiden eller bara dör ut. Men många talesätt lever kvar, även om vi kanske inte alltid minns sammanhanget.
Känner du igen de här?
Många järn i elden
..kan upplevas bokstavligt för varmsmeder. Är du ovan i smedjan vill du förmodligen värma och smida en del i taget, med pauser i väntan på att järnet blir varmt. Men med lite vana i arbetsmomenten går det mycket fortare att lägga in nästa ämne i ässjan så att det värms upp medan du smider på det första. En rutinerad smed kan ha flera ämnen igång samtidigt. Det går undan, men kräver fullt fokus så inget blir förstört.
Ha häcken full
Uttrycket syftar till att ha så mycket att göra att man inte kan ta på sig mer. Men det florerar flera olika förklaringar till bakgrunden. De flesta har dock med slöjd eller bondesamhället att göra.
En förklaring är att uttrycket syftar på skedhäcken. En skedhäck är en trälist med öppningar eller hål att hänga skedar i. I det gamla bondesverige var det brukligt att ha sin egen personliga träsked. Vid skörd eller andra arbetsintensiva tillfällen tog man hjälp av människor från andra gårdar, som då hängde sina skedar i häcken mellan måltiderna. Så när man hade mycket arbete på gården, hade man häcken full.
Det finns också en mindre spridd tolkning att skedhäcken rör friarskedar snarare än ätskedar. En täljd sked var en populär friargåva förr i tiden. En present som giftassugna män kunde ge en kvinna för att visa både sitt intresse och sin handaskicklighet. En eftertraktad kvinna skulle då kunna ha häcken full i bemärkelsen att hon fått många skedar.
En liknande förklaring är att spiksmeden placerade sina färdiga spik i en häck i form av en träbit med en serie hål i. Fast med den förklaringen blir häcken full när arbetet är klart och kopplingen till uttrycket och dess innebörd blir inte lika logisk.
Den kanske vanligaste och troligaste förklaringen är att häck kommer från lågtyskans hek som betyder grind eller galler och syftar till gallret på sidorna av en hövagn. När hö samlades in och vagnen blev full kunde bonden inte ta mer och hade således häcken full.
Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli.
Trä är uppbyggt av fibrer som går på längden i träet. Längs fibrerna är virket stark, men blir svagare ju fler fibrer som kapas av. Därför blir träföremål som mest hållbara om fibrerna följer formen så mycket som möjligt. Och då gäller att hitta ett träd eller virkesbit med samma form som föremålet man vill skapa. Så kallat krokvuxet virke. Är det en specifik krokighet som behövs kan man skapa den genom att böja ett ungt träd och låta det växa böjt. Men det är ingen snabb åtgärd som skapar virke här och nu, utan det ska böjas i tid.
Slå huvudet på spiken.
Den övre platta delen på en spik kallas huvud. Troligen syftar talesättet till att säga något träffsäkert - som att träffa rätt på huvudet när du spikar. Men smider du spik är huvudet det sista momentet - sen är spiken klar. Så kanske hänger det ihop med att slå det sista avslutande slaget.
Ha en hållhake på någon. En hållhake eller timmerhake är ett järn som är böjt och spetsigt i ändarna för att hålla en stock i rätt läge vid timring bland annat. Med andra ord gör haken att stocken håller sig där du vill ha den.
Som ler och långhalm.
Eller att hänga ihop som ler och långhalm, syftar oftast på två personer som är oskiljaktiga. Åtminstone nuförtiden. Uttrycket är gammalt, dokumenterat från 1730-tal och då i formen “det du säger är som ler- och långhalm” med betydelsen att argumentet inte håller. Alltså var uttrycket något negativt.
I äldre tider var det väldigt vanligt att bygga hus av lera och halm i olika tekniker då de var både billiga och lättillgängliga material. Eftersom det inte går att få en funktionell vägg av enbart lera eller enbart halm så blandades de båda materialen alltid och liknelsen till oskiljaktighet känns därför ganska träffande.
Att uttrycket från början betydde motsatsen, åtminstone i de flesta exempel, tolkas ofta som att halm och lera är ett dåligt byggmaterial som inte håller ihop vidare bra. Därför skulle uttrycket från början varit ironiskt och använts om dåliga argument och relationer. Samtidigt hävdar de yrkeskunniga som arbetar med traditionella material och gamla hus att lera tvärtom är ett väldigt bra byggmaterial. Däremot är en lervägg lätt att slå hål på jämfört med en vägg av sten eller timmer och den liknelsen skulle lätt kunna överföras på någons argument.
1809 användes uttrycket i meningen “Jämtlands allmoge är som ler och långhalm, de hänga ihop och följa den stråt man en gång kan få dem taga.” Vilket inte tycks ironiskt utan syfta till att folket i Jämtland faktiskt håller ihop.
En reflektion är att lera och halm är byggmaterial som används av den fattigare delen av befolkningen och världen. Speciellt i äldre generationer. Vilket betyder låg status och kanske stärkte det uppfattningen av att materialen var dåliga. Eller gav en underton av att argumentet var fattigt eller simpelt.
Att uttrycket numera främst används om personer och har fått en omvänd innebörd är sånt som händer när nya generationer tar över språkbruket och gör egna tolkningar. Idag är flera unga inte ens bekanta med uttrycket och för många ligger det närmare till hands att beskriva ett oskiljaktigt par som “Piff och Puff” än som ler och långhalm.
Lerhus har dock fått ett uppsving de senaste åren då allt fler efterfrågar mer ekologiskt hållbara lösningar och en handfull pionjärer har visat att det går att bygga moderna hus i halm och lera.
-Exempel på olika lertekniker kan du se på Slöjdstationen intill Slöjd & Byggnadsvård.
Haspla ur sig.
Med det menas att säga saker hastigt. När du spunnit ett garn vid spinnrocken och vill gå vidare med att tvätta eller färga garnet behöver du samla det utan att det trasslar sig. Då virar du upp det i en härva. Antingen genom att vira det mellan en hjälpredas båda armar eller på ett härvträ. För att effektivisera finns den roterande härveln, eller haspeln, med vev och ibland täljda kugghjul för extra effekt. När den snurrar susar garnet upp i en rasande takt, vilket kallas att haspla och går så snabbt att det kan vara svårt att hänga med.
Fara som en skyttel.
En skyttel, eller skottspole, är ett redskap för vävning. Den är gjord av trä med släta sidor och en liten rulle garn i mitten. När du väver i vävstol lyfter du en del av varptrådarna så att ett mellanrum bildas, som en tunnel mellan trådarna, framför det vävda tyget. I det mellanrummet knuffar du skytteln som far över till andra sidan och lämnar en tråd av inslagsgarn efter sig. Sen växlar du läge på varptrådarna och skickar tillbaka skytteln. Att väva ett tyg eller en matta tar som regel många timmar och hela tiden åker skytteln fram och tillbaka. Att fara som en skyttel, eller som en skottspole syftar till att röra sig fram och tillbaka som en skyttel i en vävstol. På 1900-talet blev uttrycket skytteltrafik vanligt, med samma liknelse.
Få en syl i vädret.
Ett ganska vanligt uttryck än idag. En syl är ett smalt och spetsigt verktyg som används för att göra hål i både tyg, trä och läder. Om någon eller några pratar oavbrutet menar man att luften är så tät med ord att man inte ens får in en syl emellan.
Läcka som ett såll
Ett såll är en som en sil, fast gles och släpper igenom mycket grövre korn. Användbar som en första rensning för att sålla bort kvistar och andra större objekt som blir kvar i sållet medan frön, säd eller bär faller genom. Eller för att sålla bort småbitar, damm och bös ur kolhögen och bara få kolbitarna kvar.
Eftersom flätningen är gles skulle vätska rinna direkt genom. Av alla saker som inte är lämpliga att transportera vätska i, är förmodligen sållet det allra sämsta.
Skomakare, bliv vid din läst.
En läst är en tredimensionell skomall. Som en stiliserad fot av trä, plast eller metall som skomakare formar och syr skor på för att få rätt form och storlek. Uttrycket syftar till att du ska hålla dig till den uppgift du har.
Under andra halvan av 1800-talet förändrade industrialiseringen Sverige i grunden. I ett samhälle där nästan alla levde på landet, kyrkan stod i centrum och yrken och gårdar gick i arv började allt fler flytta till städerna där industrierna lockade med arbeten. Drängar blev industriarbetare, folkskolan blev lagstadgad och skråväsendet avskaffades. Vilket innebar att folk fick arbeta med det de ville. Skomakare, bliv vid din läst blir i det ljuset en uppmaning att hålla sig på sin plats.
Uttrycket sägs också ha sitt ursprung från förkristlig tid när målaren Apelles ska ha hört en skomakare kritisera skorna på en av hans målningar för att sedan fortsätta kritisera själva konstverket. Apelles ska då ha utropat Sutor, ne ultra crepidam vilket översätts ungefär Skomakare, inte mer än skon! Vilket med tiden förändrats till Skomakare, bliv vid din läst. Med innebörden att du inte ska bedöma sånt du inte kan utan hålla dig till din egen expertis.
Hanka sig fram.
Uttrycket kommer från att bygga gärdsgård av slanor. Det vill säga ett sånt där staket av långa pinnar som ligger diagonalt i långa rader. Två slanor körs ner i marken som staketstoplar och mellan dessa surras en vidja - en hank, varpå en slana läggs. Sedan en ny hank och en ny slana. Bit för bit växer gärdsgården fram, en hank i taget. Man hankar sig fram.
Slöjdstigen är resultatet av ett projekt med syfte att berätta om slöjd och platsen Nääs för dig som besökare, men också inbjuda till att ta en promenad längs området. Projektet är finansierat med EU-medel från Leader.
