Täljda rör
I mitten av 80-talet såg Knut några gamla psalmboksfodral i Ödeborgs fornsal som väckte hans nyfikenhet. Men när han provade att tillverka en hemma, av en bit torr rönn var det så motigt att han tappade lusten.
Flera år senare planerade Knut och hans dåvarande kollega Per Cronholm innehållet i en täljarskola för barn och sökte övningar som skulle träna upp barnens kontroll och styrka i handleden. Att tälja ur en träbit inifrån är just en sån övning och då vaknade Knuts intresse för psalmboksfodralet på nytt och han började experimentera igen, fast den här gången med färskt trä.
Knut mindes när han som barn såg sin pappa med kamrat borra ur stockar med skedborr för att göra vattenledningsrör, medan deras 80-årige granne gav goda råd. Knut kontaktade träskomakaren Nils Pettersson i Od och lärde sig hur han arbetade: Först borrade han hål i ämnet med navare, sen vidgade han hålet med skedborr och slutligen formade han fotöppningen med ett ”skeajärn”. Knut köpte verktygen på loppis, slipade upp dem och satte igång att testa sig fram. Senare engagerade han smeden Bo Helgesson att ta fram en långskaftad skedkniv för ändamålet och nu hade Knut rätt verktyg för uppgiften.
De första rören fick botten fäst med plugg. Senare började han göra rör med en skuren skåra, en så kallad lagg, för botten som fick krympa fast och då var det ett krympkärl – en hellagg. Därefter började han tälja psalmboksfodral med skjutlock.
Catarina Nordenstedt, inredningsarkitekt och dåvarande projektledare för utställningen "Slöjden är här. Slöjden är härlig!" såg rören och skrinen och föreslog ett gemensamt projekt. Täljda rör och urholkade skrin startade 1996 där elva län deltog för att slöjdare skulle få lära sig tekniken och inspireras att utveckla formerna och användningsområdena. Idag är täljda rör eller urholkade skrin mer kända som krympburkar och upplevs närmast som en självklarhet bland träslöjdare runt om i landet.
Knut berättar..
Jag minns hur pappa och grannen höll på att borra hål i aspstockar som skulle användas till vår fösta vattenledning. Stockarna låg på en hög ställning då de borrades. Pappa borrade och höll koll på riktningen ovanifrån och vår granne Hans talade om höjden så borret skulle hålla centrum av stocken.
Under tiden stod Hans pappa Sammel på trappen och gav männen goda råd i arbetet. Sammel hade en tendens att jaga upp sig och till slut tyckte de att hans goda råd blev för många och fick säga till på skarpen ”Gå in me deg å drekk kaffe!"
