Sammansättningar
Det finns en uppsjö av tekniker för att sätta samman två eller flera träbitar. Knut är en förespråkare för enkla, funktionella tekniker utförda med noggrannhet och bra materialval som grund.
Tappar
Principen för en tapp är att passa in en pinne i ett hål, såsom pallben i en pallsits, stegpinnar i sidorna på en stege eller pinnarna i en räfsa. Fyrkantiga tappar används ofta vid tillverkning av möbler. Genomgående tappar kompletteras ofta med en kil som slås in i tappen efter sammanfogning, tvärs fibrerna i stycket med tapphålet för att inte spräcka det. En tapp kan också låsas på andra sätt. Om tappen är torrare än tapphålsbiten kommer den sitta extra stadigt sen.
För Knut har slöjd av stegar varit ett favoritprojekt i pedagogiska sammanhang, just för att det är så många tappar i en stege.
Gradning
När bordsskivor, skåpsdörrar eller lock till skrin görs av massiva brädor kommer de behålla sin planhet betydligt bättre om de förses med gradlister. Med såg och / eller skärande verktyg görs ett spår med inåt lutande kanter i brädan, tvärs fibrerna. I detta gradspår passas en gradlist in. Arbetet underlättas om gradspåret är något avsmalnande, så det nyper fast bara på slutet. Med gradning kan man också foga in exempelvis hyllplan i ett skåp.
Sinkning
En stadig teknik för att sammanfoga hörn på lådor och skåp. Liksom gradning bygger den på laxstjärtsprincipen, alltså att vinkeln på ”tapparna” låser stycket. Sinkor kan utföras enligt flera varianter och görs framför allt med såg och vassa stämjärn.
Fingerskarvning
En teknik för att skarva två träämnen på längden. Genom att skapa en rad trekantiga taggar på vardera sida blir ytan att limma större och stadigare. Taggarna påminner om fingrar i två händer som knäpps. Idag ser man tekniken kanske främst i stavlimmade bänkskivor och möbler
Knut berättar om stegar..
Den första stege jag minns klättrade vi på när något skulle hämtas i matkällaren. Om vintrarna var nämligen källardörren på utsidan av huset stängd och täckt av snö. Vi skottade upp snön mot husväggen och dörren för att hålla inne värmen. Då fick vi klättra ner i källaren via en lucka i köksgolvet. Till det hade vi en liten kort stege. Vi hade stegar i alla längder på gården som vi hade gjort.
Knut berättar om skidorna..
När jag växte upp så ville jag ju åka skidor som alla andra kompisar i bygden. Men jag hade problem med lungorna så att längdåkning, det var ingenting för mig. Däremot att hoppa i backe, det tyckte jag om! Vi använde gamla tyskskidor som vi hade nya bindningar på. När jag hoppade blev det ofta att jag bröt av toppen på skidorna så pappa fick sätta dit en ny spets med fingerskarvning. Sen var jag iväg och hoppa igen och så bröt man en ny spets. Efter ett par gånger sa pappa att "Nä, ska du hoppa backe? Då får du baske mig lära dig göra fingerskarv och laga dem själv!"
Så lärde han mig hur jag skulle hyvla till en bräda, måtta den med toppen och rita ut fingerskarv och limma ihop den. För att få den böjd satte jag den nya spetsen i hyvelbänken och tog blåslampan och så värmde jag på den tills den böjde sig så bakänden av skidan låg på hyvelbänken. Så skarp böj vill man inte ha på en skida men den ville ju räta ut sig något när den kommit i blötsnön. Sen jämnade jag till den med hyveln så att den var slät inunder och på kanterna och så strök jag den med tjära som jag hade värmt upp. Och så tog jag gamla stearinstumpar och strök skidan med så jag fick bra glid. Sen var det bara att åka igen.
