Ek (Quercus robur)
I Sverige finns två arter av ek, Skogsek och Bergek. Ek är ett mycket hårt och starkt material och trädet var fridlyst under stormaktstiden på grund av sin lämplighet för skeppsbygge.
Användning
Ekvirke används till möbler, golv, syllstockar, broar, öl- och whiskeytunnor. Ek är användbart när riktigt hållbara föremål ska tillverkas, men är hårdare att arbeta i än andra träslag. Bäst bearbetas det i vått tillstånd då det blir mycket hårt när det torkat. Ytveden, splinten, är inte röttålig och är därmed inte särskilt användbar.
Ekens bark innehåller stora mängder garvsyra som gör den användbar vid skinngarvning.
Odling
Ek trivs i leriga och mullrika jordar och växer i Sverige upp till södra Hälsingland. I dag skyddas ofta ekskogar och ekdungar för att de har stort värde för den biologiska mångfalden, bland annat för den vitryggiga hackspetten.
Transport
Flera sågar i Västsverige kan i mån av tillgång leverera ekvirke.
Hållbarhet
Som alla växande träd binder eken koldioxid. Det är ett av de bästa inhemska träslagen när det gäller rötbeständighet. Detta gäller dock inte för ytveden. Under vatten blir virket hårt och mörkt och kallas då ”svartek”. Det är fortfarande, efter flera hundra år under vatten, ett användbart virke.
Underhåll
Ekens ved kan ytbehandlas med exempelvis linolja eller målas. Den kan även betsas.Oftast är eken enbart oljad eftersom utseendet och texturen är eftertraktad för golvmaterial och möbler.
Avfall/Deponi
Allt uttjänt friskt virke kan återanvändas eller användas som energi. Eken har högt energivärde. Rötskadat virke kan komposteras om det inte innehåller giftiga rester av färg eller impregneringar.
