Landskapens och städernas färger

Prästgården vid Edsleskogs kyrka ingår i en kulturmiljö med en sammanhållning färgsättning. I färgton kontrasterar det röda starkt mot grönskan i landskapet. Samtidigt ligger rödfärgen i ljushetsgrad och färgstyrka närmare grönskan än de flesta andra färger. Rödfärgen upplevs därför som både samstämd med landskapet och som något som sticker ut. Foto: Anton Lazarides.

Vi påverkas i vår vardag av miljöerna runt omkring oss och hur de är gestaltade. Kulörerna är en del i gestaltningen och bidrar i allra högsta grad till en plats identitet och kvaliteter – och gör dem unika. Därför spelar frågor som rör färgsättning en väsentlig roll för miljöerna vi lever i!

Sammanhanget spelar stor roll

Bilden ovan visar en färgmässigt mycket sammanhållen miljö. Här skulle en avvikande färgsättning av någon av husen medföra en väsentlig ändring. 

Motsvarande enhetliga miljöer i tätorter och städer består till exempel av radhusområden där färgerna är medvetet valda. Antingen har byggnaderna färgsatts med olika kulörer som fungerar fint tillsammans, eller så har alla
färgsatts med samma kulör. Det gemensamma är att kulörerna valts med omsorg. En ny färgsättning i sådana miljöer behöver göras noggrant och anpassas till närmiljön.

Den varierade men samtidigt återhållna och samstämda färgpaletten betyder mycket för upplevelsen av detta enhetliga kvarter med landshövdingehus i Göteborg. Det byggdes kort efter det att den första byggnads- och brandstadgan började gälla år 1875. I den stod det att ”Byggnad må utvändigt ej strykas med oblandadt hvit färg, utan, bör färgen lämpas så, att han icke blir för ögonen menlig eller besvärlig”.
Skrivningen gällde fram till år 1930. Foto: Lisa Molander.

Motsatsen ser vi i blandade områden med hus från olika tider. Här blir variationen en viktig del i karaktären – olika uttryck och färgsättningar, sida vid sida. Ett byte av färgsättning i den miljön är mer tillåtande. Oavsett var byggnaden ligger bör byggnadens karaktär och historia vara vägledande för dess färgsättning – och inte de färger som är trendiga för tillfället.

Samma kvarter i Trollhättan, avbildade på 1940-talet när det var nybyggt (arkivbild från Innovatum), och idag (foto: Dag Widmark). Den en gång så enhetliga karaktären och färgsättningen har med åren gått förlorad, och idag  är det svårt att läsa av byggnadernas ålder.

Ett gott exempel – bygglovsbefrielse för ursprungliga kulörer

Eftersom kulörerna spelar en så framträdande roll i städer och landskap är det nödvändigt att färgsättningsfrågor integreras i till exempel kommunala arkitekturpolicys och gestaltningsprogram.

När husen på Rattgatan i Vänersborg byggts klart på 1970-talet målades de i någon av följande fem kulörer: gult, rött, orange, grönt och blått. Eftersom färgerna utgör en så viktig del av områdets karaktär, har Vänersborgs kommun beslutat att det inte behövs bygglov om man väljer att återställa fasadfärgen till en av de ursprungliga kulörerna. Foto: Dag Widmark.

Ett föredömligt exempel är de riktlinjer som tagits fram för gestaltning i SAAB-området i Vänersborg. Kvarteren, som byggdes på 1970-talet, kännetecknas av rader med villor och radhus. Området upplevs som mycket
sammanhållet tack vare de röda sadeltaken och träfasader målade i ett begränsat antal kulörer. I dokumentet lyfter man fram att fasadfärgerna ger en variationsrikedom som är en del av områdets ursprungsidé.

Syftet med riktlinjerna är att bibehålla och utveckla områdets arkitektoniska kvaliteter på ett bra sätt. Unik är bestämmelserna om att det inte behövs bygglov om de boende väljer att byta fasadkulör till en av de fem kraftfulla kulörer som området färgsattes med från början.