Berättande hus

Människor bygger hus för olika ändamål.

Bostäder, skolor, fabriker och sjukhus.

Alla bär de på historia, de betyder något.

De berättar om hur samhällen förändras

över tid.

Om skiftande stilideal

och byggnadstraditioner.

Om hög- och lågkonjunkturer,

om fattiga och rika.

Vår bebyggelse går att läsa

som levande kapitel i en historiebok.

Men hus kan med tiden få en annan betydelse

än den ursprungliga.

Laddas med nya känslor

och associationer.

Ibland faller det gamla i glömska

och ersätts med något nytt.

Under 1800-talet ökade andelen obesuttna

på landsbygden.

Många fick hyra in sig i backstugor eller på torpställen

och slita hårt för sitt uppehälle

hos bonden de hyrde av.

Under 1900-talets första hälft

skedde stora förändringar.

Med nya lagar, fabriker och jobb i städerna

började människor att lämna landsbygden.

Torpen blev i stället fritidshus för stadsbor.

Det som en gång var en plats för hårt arbete

blev nu en plats för avkoppling.

I rationaliseringens spår

blir gamla industrimiljöer över.

Förfaller.

Rivningshotet hänger över dem.

Byggda av gedigna material.

Vackra och slitstarka.

Med rätt förutsättningar kan de blomma igen.

Få ett helt nytt innehåll,

ett nytt liv.

En gammal arbetsplats kan bli en plats för avslappnat häng,

hantverksöl och surdegsbröd.

I orter där arbetsplatser lagts ner

och hus står tomma

kan något nytt växa fram.

Gamla hus kan bli en del av framtiden.

Människor hittar nya sätt att använda platsen,

startar verksamheter och skapar gemenskap.

Hus för oss samman.

I svenska städer och samhällen

har låga trähus kantat infartsvägar

eller legat samlade i arbetarkvarter.

Många har rivits.

De ansågs hopplöst omoderna

och bilarna behövde mer plats.

Husen som blev kvar rustades upp

och är idag eftertraktade bostäder

för de med mest pengar

eller bäst kontakter.

Hyllade i turistbroschyrer.