Webbplatsen använder teknik som troligen inte stöds av din webbläsare som exempelvis Internet Explorer 11. Vissa saker kan se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.

Gå direkt till huvudinnehållet

Trägolv

Fernissat trägolv i tvättrum i Slöjdseminariet på Nääs

Läs mer om trägolvet och hur du tar hand om det här!

Att täcka marken med ett trägolv är en av de äldsta metoderna att få en behagligare inomhusmiljö i norra Europa. Fram till mitten av 1900-talet lades trägolv i de flesta bostäder. Därefter lades framför allt linoleummattor eller det mer påkostade parkettgolvet i bostadsrummen. För att förenkla städningen täcktes även äldre trägolv över med korkmattor, linoleum eller plastmattor under 1900-talet. Sedan decennierna kring 2000 har det blivit vanligt att trägolven plockas fram och såpskurning har ånyo blivit populärt. Slitna golv har även målats eller behandlats på andra sätt.

Golv av brädor eller plank

Definition av bräda respektive plank: brädan är av klenare dimensioner jämfört med en planka. I äldre handböcker går gränsen för en bräda vid 2 tums tjocklek och 6 tums bredd, däröver kallas det plank. En ”modern” bräda är under 45 millimeter tjock. 

Under första hälften av 1800-talet var det vanligast med kilsågade brädor. Det innebär att brädan har en bredare och en smalare ända, på grund av att träden är grövre i rotändan och smalnar av mot toppen. Brädorna läggs så att dessa breddskillnader jämnar ut sig. Vanligtvis spikas bräderna fast i bjälkarna rakt ovanifrån. Brädorna fästes samman i varandra med trä- eller järnnaglar. En annan metod är att hyvla in en not i brädan och använda en lös fjäder som sammanfogning.

Under senare delen av 1800-talet börjar golv av maskintillverkade brädor dyka upp. Golv med sådana brädor är skråspikade i fjädern så att spikarna döljs av nästa bräda.

Läs mer om trägolv i vårt faktablad från 1994 här

Såpskurade golv

Traditionellt har brädgolv varit obehandlade. Upprepad skurning med såpa har dock gett brädorna en hårdare, mer smutsavvisande yta. Såpa tillverkas förenklat sagt av fett och lut.

För att såpskura ditt golv gör du på följande sätt. Först blöter du golvet med kallt vatten, sedan blandar du såpan med vatten, som även det ska vara kallt för att inte golvet ska gulna. Sedan är det bara att börja skura i brädornas fiberriktning med en passande skurborste. När du är färdig med skurningen sköljer du av såpan med kallt vatten och ser därefter till att torka upp överflödet av såpvattnet med en trasa. 

Skurgolv med matta

Skurgolv i vårt exempelhus Helgeröd. Golvbrädorna är spikade ovanifrån genom golvbrädorna. Spikskallen är tillplattad och spiken nerdriven en bit i golvet. Golvet är ett skurgolv som skurats med såpa, vilket gett det en ljusgrå färg. 

Oljade eller fernissade golv

Oljade eller fernissade golv dyker upp i slutet av 1800-talet. En lösning av linolja och balsamterpentin stryks på golvet. Därefter lägger man på ett lager av fernissa, bestående av linolja, terpentin och harts, som gör golvet glansigare och tåligare. Golvet mörknar med tiden. Fotot överst på sidan visar ett äldre fernissat golv med en vacker patina. Golvet hittas i tvättrummet i museet i Slöjdseminariet på Nääs.

 

Vårda ditt trägolv

Sprickor mellan golvbrädorna är vanligt, vilket kommer av att träet krymper när det torkar. Vill man åtgärda sprickorna får man lossa brädorna, pressa samman dem och spika fast dem igen. Att fylla sprickorna med någon form av tätningsmassa kan vara olämpligt då denna inte har samma färg eller elasticitet som träet och kan bli iögonfallande. 

Att golvet är ojämnt slitet är mer ett tecken på golvets ålder än en skada. Var gränsen går för att förslitningen ska uppfattas som en skada får göras av den enskilde. Uppfattar man golvet som fult eller obrukbart istället för charmigt ska man naturligtvis åtgärda. Vill man jämna ut ett ojämnt slitet golv får man antingen slipa ner det till samma nivå som den slitna ytan eller byta ut de bräder som är slitna. 

Rester av lim från heltäckningsmattor är olämpligt som golvtäckningsmaterial. Ibland kan enda utvägen vara att slipa golvet, något som annars gärna undvikes då en slipning gör att brädornas yta "ruggas upp" så att de förlorar en del av sin motståndskraft. 

Parkettgolv

I vårt exempelhus Tjänstemannavillan från 1959 ligger en högblank, lackad stavparkett av ek, på ett underlag av tretong på golvet i vardagsrummet. Parketten är behandlad med linoljefernissa och bonvax.

Trapparti i Gulmåra med stavparkett på golv och lackad furu i trappa

Det senare huset Gulmåra från 1967 har en stavparkett i ek i vardagsrummet och i sovrum eklamellgolv. Trappan är i lackad furu.

Vardagsrummets ekparkettgolv i rutmönster var typiskt för 1960-talet. Detta levererades till huset fabriksgrunderat och har färdigbehandlats på plats. Golvet kan vara behandlat med linoljefernissa eller en plastlack. Eftersom 1960-talet var en brytningstid när det gäller nya material så kan val av material och metoder variera. Hantverkare som hade jobbat ett tag fortsatte ofta att arbeta på de sätt som de var vana vid.

Vårda parkettgolvet

Om parkettgolvet är slitet kan det slipas och lackas. Det finns dock en begränsning för hur många gånger golvet kan slipas. Till slut kommer man ner till not och fjäder.

Eklamellen på golvet kan tåla att slipas försiktigt, men faneren är bara ca 3-4 mm tjock. Om den har slipats tidigare riskerar man att förstöra golvet med ytterligare en slipning.

Senast uppdaterad: 2022-11-14 11:03