1950-60-tal - modernism
Från vänster: Obränd terra 1010-Y20R, kromoxidgrön 3010-G50Y, Falu rödfärg mörk 5040-Y80R, guldocker 50%/grön umbra 50% 3020-Y20R, bruten vit 0502-Y, grön umbra 3005-Y20R.
1950- och 60-talens arkitektur inspirerades av den amerikanska drömmen om det goda livet med bil, trädgård och hemmafru - allt i mjuka pasteller.
Efter kriget går funktionalismen in i en lite mjukare och lekfullare fas. Särskilt 1950-talet känne-tecknas av en färgglad palett där man gärna kombinerar flera kulörer och olika material. Putsade fasader i olika färger är på modet, liksom tegel och – i sammanhanget – bleka fasadskivor (oftast kallade eternit).
Nu byggdes villor för den växande medelklassen i en stil som skiljde sig från de tidigare "stugorna". Den nya stilen präglas av förskjutna takfall och byggnadskroppar, blandning av material och betong, tegel, trä och sten kunde samsas i ett hus. Nu blev tegelhusen nästan lika vanliga som trähusen - och det i hela landet. Nya experimentella fasadmaterial var populära - asbetstcementen blev vanligare som byggnadsmaterial.
Under 1960-talet växte ökade bostadsbebyggelsen markant - i och med att det så kallade miljonprogrammet startade 1965. Bilismen och anpassningen till infrastrukturen präglar decenniet. Det innebar att varje bostad skulle ha minst en parkeringsplats och att många stadskärnorna revs för att ge plats åt bilen, handelspalats och nya, moderna bostäder.
Enplanshusen var den dominerande byggnadstypen under 1960-talet. 1950-talets villaarkitektur med förskjutna tak och huskroppar behölls men utfördes i prefabricerade delar. Tegel var vanliga och nu kom också den så kallade mexistenen stort - vit och rosa var vanliga kulörer.
