Webbplatsen använder teknik som troligen inte stöds av din webbläsare som exempelvis Internet Explorer 11. Vissa saker kan se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.

Gå direkt till huvudinnehållet

Interiör

Enkelstugan har en bostadsyta på ungefär 40-50 kvadratmeter, uppdelad på farstu, kammare och stuga. Läs mer om interiören här.

Farstu/snickeriverkstad

Farstun är ouppvärmd och fungerar som en sorts luftsluss. Härifrån tar man sig vidare in i köket genom dörren rakt fram, in i stugan till höger och in till den lilla snickeriverkstaden till vänster. En snickeriverkstad i anslutning till farstun hör dock inte till vanligheterna - istället finns det ofta en trappa upp till andra våningen här.

Från farstun leder dörren till vänster in i den lilla snickeriverkstaden, dörren rakt fram till köket och dörren till höger till stugan.

Kammare/kök

Urprungligen används detta rum som kammare, men på 1840-talet har köket flyttat in här. Här finns en eldstad där man lagar mat över öppen härd. Eldstaden fungerar på så sätt också som ljuskälla, i de annars ganska mörka stugorna. Idag finns här en järnspis som tillkommit senare. Att den tillkommit senare kan man se på att rökkanalen sitter ovanpå spisen och alltså inte är inbyggd i murstocken från början. 

Till vänster har en järnspis ersatt den öppna härden. Till höger syns kökets inredning och de panelklädda väggarna.

Stuga

Stugan fungerar som sovrum och arbetsrum i ett. Timmerväggarna är lerputsade på insidan. Innertaket är ett så kallat tredingstak, vilket är vanligt under 1800-talet. Brädorna är kilsågade och hyvlade, bemålade med limfärg.

Stugans innertak

I stugan står en rörspis, även kallad fattigmans kakelugn. En rörspis är en eldstad av tegel, med liknande funktion som en kakelugn, murad med lerbruk och därefter putsad istället för att beläggas med kakel.

Till vänster är stugans rörspis och till höger är en principskiss över rökkanaler i kakelugn.

 

Stugans innerdörrar.

 

Tänk på att

Idag är det modernt med ljusa, luftiga rum, varför man kanske vill ha öppet upp i nock i stugan. Dock ska man vara medveten om riskerna som det medför. Om man isolerar upp i nock krävs det att konstruktionen är heltät, vilket man uppnår med ett plastskikt. Annars bildas kondens när varm luft stiger upp i nock och möter den kalla luften, vilket på sikt skapar fuktproblem. Det är viktigt att poängtera att en sådan åtgärd kräver stor kunskap om gamla hus, så att fuktansamlingen vid nocken inte orsakar skador.

 

Elda rätt

Rörspisar och kakelugnar är gjorda för att eldas i två gånger per dygn, en på morgonen och en på kvällen. Du ska alltså inte elda kontinuerligt i dem, som du kan göra i en öppen spis. På grund av kakelugnarnas smarta konstruktion sprider de sedan värme i huset under större delen av dagen. Ugnen ska vara varm, men inte så att du bränner dig, för då har du eldat för hårt. När ugnen blir varm utvidgas den och med alltför stora temperaturskillnader riskerar ugnen att förstöras. 

Du ska börja med att elda stickor, för att sedan fylla på med ved. Spjället ska vara fullt öppet. När elden tagit sig stänger du innerluckorna och reglerar med spjället. Det får inte "brumma", och ska heller inte lukta. När elden nästan brunnit ut tar du en eldgaffel och rör runt i askan om det ligger någon oförbränd bit kvar. Sedan väntar du lite till, tills allt brunnit ut. Åsikterna går isär om när det är dags att stänga spjället. Vissa menar att det är när inga blå lågor syns längre. Andra tycker att det först ska ha bildats en vit aska på glöden. Om du stänger spjället för tidigt finns en risk att kolmonoxid sprider sig i rummet, så var uppmärksam på att det inte osar in. 

Vill du kan du öppna luckorna för att få ut strålningsvärme i rummet. Så länge som det brinner bör luckorna dock vara stängda, eftersom ugnen kan spricka annars.

Akta dig för att elda med ek, bok och även torrt rivningsvirke, då de har högt energiinnehåll, vilket leder till att det lätt blir för varmt med stor risk för sprickor till följd. I järnspisar bör du också undvika ek eftersom det innehåller garvsyra, vilket sliter på järnet. 

Du når sotet genom sotluckor på utsidan av ugnen eller lösa stenar som knackas loss på insidan av ugnen. Idag har dessa lösa stenar ofta ersatts av skjutluckor av gjutjärn. 

Det är vanligt att anslutningen mellan rökkanal och murstock behöver åtgärdas för att kakelugnen har rört sig. Mellan kakelugnen och väggen ska det vara ett mellanrum. Ibland har detta putsats igen, vilket gör att du inte ser om det läcker på baksidan. Det riskerar också att förvärra problemet med anslutningen mellan murstock och rökkanal eftersom att ugnen då trycks ut från väggen när den sväller. En kakelugn eller rörspis behöver någon form av brandskydd: Det kan bestå i att ugnen står mot murstocken eller att timmerväggen klätts med murat tegel som putsats med lera. Annars kräver sotaren att du sätter gips mot väggen. 

 

Kurser

Slöjd & Byggnadsvård ger ofta kurserna Mura kakelugn och Elda för husbehov.

Om du är intresserad av lerklining brukar vi hålla ett par kurser om året i det. 

Sök bland våra kurser för att se hur det ser ut i år. 

 

Senast uppdaterad: 2021-06-17 12:08