Järn och stål

Järn ett grundämne och stål är en legering (blandning) av järn och kol. Om kolhalten överstiger 0,4% är stålet härdbart. Härdning är en metod som gör stålet hårdare. Stål med lägre kolhalt påverkas inte av härdning och inom smide kallas det materialet för järn, även om det rent tekniskt är stål.

Dagens stål innehåller oftast fler legeringsämnen som ger olika egenskaper, som att skydda mot rost eller göra stålet segare.

Man brukar därför skilja på hög- och låglegerade stål. Höglegerat, ifall stålet innehåller flera olika legeringsämnen och låglegerat, även kallat kolstål, ifall det nästan bara har kol som legeringsämne.
Rost (korrosion) bildas när järn reagerar med syre och återgår till sin naturligt upplösta form. Rost är ett gissel i många fall men om man tänker på att järn också finns i vårt blod så kan man vara tacksam att det inte kommer i form av små hårda bitar.

Historik

Järnet är också den viktigaste metallen för vår tekniska utveckling. Konsten att nyttja järn kommer från Asien och nådde Skandinavien ca 500 år före vår tideräkning.
På 1600- och 1700-talet blev svenskarna världskända för sin tillverkning av järn. Varför? Jo, vi har gott om både järnrik malm och skog som används för att göra kol till eldning av ugnarna. Dessutom fick vi stor draghjälp av mycket skickliga smeder från andra länder, till exempel Vallonien (motsvarar ungefär nuvarande Belgien).

Framgångarna vände på 1800-talet när England gav sig in i matchen på allvar med sina stenkolsgruvor och började elda med koks (bränsle av stenkol). De utvecklade också en ny och effektivare metod att framställa högkvalitativt järn. Järn framställt med denna metod har kommit att kallas Lanchashirejärn. Idag finns den typen av järn kvar i gamla kättingar, vagnshjul med mera. Det är väldigt populärt bland smeder då det är mjukt att smida i och lätt att välla.

Senast uppdaterad: 2019-04-18 10:06