Denna webbplats använder teknik som troligen inte stöds i din webbläsare, därför kan vissa saker se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.
Gå direkt till huvudinnehållet

Cirkulär ekonomi och byggnadsvård

Hej! Mitt namn är Tobias Jansson. Jag arbetar med att sprida kunskap om cirkulär ekonomi, genom föreläsningar och workshops där företag, kommuner och andra verksamheter utvecklar idéer som gör att vi kan ta oss närmare det cirkulära samhället. Här beskriver jag vad den cirkulära ekonomin är för något, och ger min syn på hur byggnadsvård och återbruk idag och i framtiden är en viktig del av visionen om det cirkulära samhället.

Vad är cirkulär ekonomi?

Cirkulär ekonomi kan enklast beskrivas som en vision om ett samhälle där avfall inte existerar. Tänk dig en person som växer upp om hundra år. Om den personen inte vet vad avfall är, annat än något som fanns när mormor var liten, då har vi lyckats skapa ett cirkulärt samhälle.

Det vi har att slåss mot är den linjära ekonomin, det vill säga den vanliga ekonomin som den sett ut från industrialismens början och framåt, där ny råvara ständigt tas ut för att tillverka produkter som används, kasseras och blir avfall. En cirkulär ekonomi är istället designad för att material och produkter ska cirkuleras i samhället och skapa värde på nytt och på nytt och på nytt.

Den cirkulära ekonomin brukar ritas upp som två cirklar (se nedan), där den ena representerar det biologiska kretsloppet, biosfären, och den andra det tekniska kretsloppet, som kallas teknosfären. I biosfären cirkulerar olika typer av organiska material, sådant som är biologiskt nedbrytbart och kan återgå till naturen utan att göra skada. I teknosfären cirkulerar industriellt framställda material som plaster och metaller. De ska inte lämna det tekniska kretsloppet eftersom de inte bryts ner i naturen och kan skapa problem där.

 

Ringar i grönt och blått som illustrerar biosfär och teknosfär

Illustration: Tobias Jansson, fritt efter Ellen MacArthur Foundation.

Produkter som är gjorda av material från båda världarna, till exempel med trä från biosfären och plast från teknosfären, behöver kunna plockas isär så att de ingående materialen kan cirkuleras i rätt kretslopp. Sammansatta material som är en mix av material från de olika världarna ska undvikas – sådant som textilier som är en blandning av bomull (biosfären) och polyester (teknosfären) – eftersom de inte kan delas upp och skapa värde på nytt i respektive kretslopp.

De inre cirklarna i ”kartan” representerar olika möjligheter inom den cirkulära ekonomin. Ju längre in mot mitten, desto bättre, då används materialen flera gånger och allra helst cirkulerar de som produkter som vi vårdar och underhåller och kanske delar med varandra genom att hyra och låna.

En analys av världens alla materialflöden har visat att den globala ekonomin idag endast är 8,6 procent cirkulär, det vill säga att endast 8,6 procent av all råvara som tas ut från naturen går tillbaka till ekonomin när den använts. Det kan verka nedslående, men jag väljer att se det som att möjligheterna att skapa ett cirkulärt samhälle därmed är enorma. Och ska vi kunna hantera klimatutmaningarna så behöver vi utnyttja de möjligheterna: Enligt en rapport från den brittiska stiftelsen Ellen MacArthur Foundation så kan den cirkulära ekonomin bidra till 45 procents reduktion av växthusgasutsläpp från de produkter vi använder och konsumerar.

Vad har cirkulär ekonomi med byggnadsvård att göra?

Så, vad har då cirkulär ekonomi med byggnadsvård att göra? Ja, vill man så kan man säga att byggnadsvård är cirkulär ekonomi, ”cirkulär ekonomi när det är som bäst” för att anknyta till utställningens undertitel. Jag ska ge några exempel på vad jag menar med det.

Betraktar man äldre tiders byggande så inser man snabbt att det på många sätt går hand i hand med den cirkulära ekonomin. Att byggnader kunnat stå i hundratals år och så att säga cirkulerats mellan generationer beror bland annat på att material och hantverk håller hög kvalitet. De har också tålt slitaget från många generationers ögon och åldrats vackert. Material och konstruktioner är sådana att äldre hus är som gjorda för att vårdas, genom enkelt underhåll och möjligheter att byta skadade delar. Byggmaterialen är i hög grad naturliga – massivt trä, tegel, kalk, linisolering, linoljefärg… – vilket gör att om en sådan byggnad skulle stå och förfalla och, måhända hypotetiskt, slutligen återtas av naturen så skulle stora delar brytas ner, annat skulle bli kvar men inte åsamka skada i ekosystemet. Slutligen är byggteknikerna ofta baserade på reversibla lösningar, alltså att husen kan tas isär, och byggas upp någon annanstans, så som är möjligt med äldre tiders timmerhus, men också exempelvis tegeltak.

 

en timmerstock ligger framför ett timrat hus

På timmerhus går delar att byta, och husen kan plockas ner för att sättas upp någon annanstans. På bilden en timrad magasinsbyggnad där syllstocken ska bytas ut. Foto: Handkraft Timmerhus. 

Att låta byggnader stå över tid

Det finns en slags självklar logik i att de byggnader som står över tid, som människor tycker om och förvaltar så att de kan cirkuleras mellan generationerna, också är de bästa för miljön.

De grönaste byggnaderna är de som redan byggts, och som får stå kvar. Forskning har visat att det kan ta så mycket som 80 år att kompensera för de växthusgasutsläpp som uppstår när man river och bygger nytt istället för att bevara och renovera. Detta trots att de nya byggnaderna var mer energisnåla när det gäller uppvärmning.

Att låta byggnader stå över tid representeras förstås av de innersta cirklarna i teknosfären i modellen över den cirkulära ekonomin ovan. Forskarna Satu Huuka och Inge Vestergaard har gjort en anpassning av modellen utifrån en byggnadskontext, som jag tycker är mycket förtjänstfull. Den tydliggör på ett annat sätt att de grönaste – eller mest cirkulära – husen är de som redan är byggda och som underhålls och vårdas.

Illustration av hur material kan tas tillvara i renoveringsprocessen

Illustration från: Huuhka, Satu & Vestergard, Inge. Building conservation and the circular economy: a theoretical consideration. In: Journal of Cultural Heritage Management and Sustainable Development. Issue 4, 2019.

Jag vill se byggnadsvård som ett förfarande som inte bara handlar om att ta hand om äldre byggnader som är hundra eller flera hundra år gamla, utan också om att vårda och utveckla byggnader som är betydligt yngre än så. En del i att ”låta byggnader stå över tid” handlar ju om att varsamt omforma dem så att de blir funktionella för samtidens människor. Istället för att riva en hel byggnad så kan man till exempel återanvända och utveckla en befintlig byggnad med påbyggnader för att möta efterfrågan på nya bostäder och lokaler. Ett inspirerande reportage i tidningen Trä! (2/2020) visar upp fyra aktuella svenska exempel på just detta, där byggnader som Trikåfabriken i Stockholm och SkellefteåKraft:s kontor i Skellefteå fått ett antal nya våningsplan med trästomme. Trä är ju, förutom att det är mer klimatvänligt än betongkonstruktioner, förhållandevis lätt och gör det möjligt att förtäta och öka livslängden på befintliga byggnader på ett flexibelt sätt.

 

En kontorsbyggnad i flera våningar i stadsmiljö
Fotograf: Robin Hayes. Tillhör Tengbom arkitekter.

Tillbyggnaden i trä på Trikåfabriken i Hammarby sjöstad i Stockholm har gjort att den ursprungliga byggnaden har kunnat bevaras och uppdateras till moderna behov. 

Hur ser framtiden ut?

Att vårda byggnader så att de kan stå över lång tid är förstås ett tilltalande ideal, som också är nödvändigt ur ett klimatperspektiv. Men vad med allt rivningsmaterial? Enorma mängder fullt funktionellt byggmaterial går idag i containern på löpande band som en perfekt illustration av den linjära ekonomins idioti. Rivning behöver gå från att vara demolering till att i högre utsträckning handla om dekonstruktion av byggnader, där byggkomponenter bedöms och tas om hand för att säljas på en begagnatmarknad. Detta representeras av den andra stationen i Hutta & Vestergaards modell (”Component preservation”).

Sen är det ju som så att flödena är stora och för att det ska bli rationellt skulle metoder behöva utvecklas där rivet material kan ingå i färdiga komponenter som kan användas vid nyproduktion, en slags produktifiering av denna typ av avfallsmaterial. Första gången jag kom i kontakt med det här tankesättet var på utställningen Wasteland på konsthallen Vandalorum utanför Värnamo, sommaren 2018. Den danska arkitektbyrån Lendager Group hade i utställningen skapat ett antal konceptkomponenter med utgångspunkt från material som trä, betong, tegel och glas. Där fanns till exempel utsågade sektioner av tegelväggar från rivningsfastigheter, som kan sammanfogas på nytt som färdiga block vid nyproduktion; där fanns rustikt råa fasadmaterial gjorda av uttjänta fönsterramar; och där fanns stora fönstersektioner sammanfogade av kasserade fönster i olika storlekar. Allt med en väldigt modern känsla. Är detta framtidens eller till och med samtidens uppdaterade återbruk? Åk ner till Danmark (när det blir möjligt) och bedöm själv, flera av dessa konceptkomponenter är använda i byggnader i Køpenhamn och Ørestad. På snäppet närmare håll finns det nyuppförda kontorshuset Epic i Malmö som har en innerfasad konstruerad av just uttjänta fönsterramar.

radhus
Fotograf: Rasmus Hortshoj

Upcycle studios i Örestad i Danmark, ritade av Lendager Group. Fönsterglasen i Upcycle Studios är till stor del hämtade från gamla industri- och bostadsbyggnader på Nordjylland. Betongelementen är gjutna med inslag av betongavfall från Köpenhamns tunnelbana. 

 

Lendagers lösningar är förstås svårtemotståndliga, i alla fall för mig. Men man ska ha med sig i tanken att deras konceptkomponenter bygger på byggindustrins linjära flöden av material. Konceptkomponenterna gör det möjligt att på ett närmast brutalt sätt kapa dessa linjära flöden och böja dem in i den cirkulära ekonomin.

Men tänk om vi kunde bygga demonterbar arkitektur, där det ingående byggmaterialet efter byggnadens användningstid kan monteras isär och ingå i en ny byggnation? Arkitektur som har äldre tiders reversibla lösningar som ideal? Precis det har den danska arkitektbyrån GXN strävat efter i byggprojektet Circle House, världens första bostadshus som byggs av material som ska kunna återanvändas utan att förlora i värde. Byggprojektet består av 60 huskroppar i Lisbjerg utanför Aarhus konstruerade av betongelement, golv, gipsväggar och fasader som kan plockas isär och användas på nytt, utan att förlora i kvalitet.

På ett sätt kanske Circle House representerar en total motsats till ett annat ideal som jag skrivit om ovan, nämligen det att låta byggnader stå över tid. Projicerat mot framtiden så är jag övertygad om att vi behöver byggnader som är både-och: Byggnader som kan stå länge, som tål ögats slitage och är gjorda för att vårdas – samtidigt som de är flexibla nog, med reversibla lösningar där det är möjligt, så att vi kan omforma byggnaden i takt med att behovet av nya användningsområden utvecklas.

 

 

 

en man på en stol
Fotograf: Glenn Mattsing

Tobias Jansson. 

Senast uppdaterad: 2020-06-23 12:41