Webbplatsen använder teknik som troligen inte stöds av din webbläsare som exempelvis Internet Explorer 11. Vissa saker kan se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.

Gå direkt till huvudinnehållet

Konstruktion

Helgeröd är en timrad stuga med en uteluftsventilerad grund. Här får du en genomgång av vanliga problem och skador men även råd om energieffektivisering.

Grund - Bjälklag

Huset är byggt på en höjdrygg i terrängen och vilar på berg. Grunden består av oregelbundna granitblock som lagts upp utan bruk, en så kallad kallmur. Timmerstommen vilar på stenarna under knutarna, vilka är kraftigare och bättre grundlagda än den övriga grunden. Det ligger ett skyddande lager näver mellan stenen och timret för att förhindra att fukt i träet kondenserar mot den kalla stenen och skapar en fuktig miljö som kan orsaka röta och angrepp. 

Grunden putsades på 1940-talet med cementbruk. Nu har bruket spruckit på många ställen och vatten kan tränga in i grunden. 

Golvbjälklaget ligger på egna stenupplägg och är inte infäst i stommen. Helgeröd har ett dubbelt bjälklag. I husets längdriktning ligger bärlinor på pelare av staplad sten. Det är kraftiga, skrädda stockar som antagligen återvunnits från ett äldre hus. Tvärs över dessa vilar golvbjälkarna med mellan 80-100 centimeters avstånd. Mellan golvbjälkarna ligger ett lager med utskottsbräder med barksidan nedåt och ovanpå dessa ett lager med sågade bräder som lock. Dessa två lager bräder utgör trossbotten. I några rum ligger det en två centimeter tjock kaka av lerbruk på trossbotten som dragtätning. I andra rum finns det inget lerbruk.

Här har lerklining använts som dragtätning i trossbotten. Här har utstkottsbrädorna i bjälklaget blottats.

I båda fallen är trossbotten fylld med en blandning av sågspån och grövre kutterspån. Trossbotten kan även vara fylld med sand, tegel, kolstybb, halm, tång med mera. Fyllningen växlar med vad som fanns tillgängligt under byggandet. Ovanpå detta ligger det ett spontat golv. Golvbrädorna ligger tvärs över golvbjälkarna i husets längdriktning. 

 

 

Skador och åtgärder på grund och bjälklag

Rötskador i bjälklag är mycket vanligt. Detta beror ofta på fukt i grunden eller på vattenläckor. Den flytande konstruktionen gör dock att golvet relativt lätt kan repareras. En torpargrund måste vara ventilerad, ibland finns det luckor i grunden som är till för att reglera ventilationen. Tilläggsisolering i bjälklaget kan också ge upphov till fukt eftersom spillvärmen från det uppvärmda huset ned till grunden då minskar, vilket leder till sänkt temperatur i grunden. Den fuktigare luften medför en risk att träet suger upp fukten och att det får rötskador. 

Grunden har fogats och putsats i ett senare skede. I grunden sitter då gluggar för luftning under huset. Dessa skall hållas stängda under sommaren då varm, fuktig, uteluft som leds in under huset kan kylas ner och fälla ut vatten i det ännu kalla utrymmet under huset. Problemet kallas sommarkondens. Vädra istället grunden när det är torrt ute under våren eller när grunden är uppvärmd under hösten (ofta från augusti/september). Denna grundtyp kallas uteluftsventilerad grund. I en sådan grund blir det inte lika kritiskt att lägga en plastmatta ovanpå golvet eftersom grunden kan ventileras underifrån. Men det är ändå bra att undvika alltför täta mattor i konstruktionen. 

När man putsade grunden under 1940-talet använde man ett hårt cementbruk. Cementbruket skadar inte stenmuren, såvida den inte består av kalksten, men eftersom materialet är väldigt stumt är det vanligt att fogen har spruckit och ramlat loss. På grund av sin hårdhet har det inte haft möjlighet att ta upp rörelser i grunden och med tiden har det uppstått sprickor på många ställen som vatten kunnat ledas in i. Det inträngande vattnet kan inte komma ut och blir kvar i putsen. När det blir kallt leder det till frostsprängning vilket i sin tur leder till fler skador. Man har också lagt på putsen upp mot syllstocken för att få grunden helt tät. Det har orsakat skador dels genom att cementen sugit vatten kapillärt upp till syllen och genom att det bildats bakfall så att vatten från fasaden letts in mot syllen. 

Eftersom natursten inte suger upp markfukt behöver du inte oroa dig om det saknas näver mellan grundstenen och den nedre stocken i stommen, syllstocken. Om grunden däremot består av betong eller är fogad och putsad, som i det här fallet, ska du vara uppmärksam så att dessa inte transporterar upp fukt till syllen. 

Att ta bort all cementputs från grunden är ett stort arbete. Men man bör åtminstone se till att ta bort putsen där den ligger an mot syllen och se till att vatten inte kan ledas in i konstruktionen. Om man skall välja ett nytt bruk är ett hydrauliskt kalkbruk att rekommendera. Det är segare än cementbruket men hårdare än ett rent kalkbruk. 

Många problem med grunden kan lösas med följande åtgärder: Sänk marknivån runt huset, led bort takvattnet och dränera. Lägg dräneringen 1 meter från grunden för att undvika sättningar om det inte är grundlagt ned till frostfritt djup. För att förhindra markavdunstning kan plast läggas på marken. På denna kan du lägga en isolering, till exempel Hasopor eller annat material. Hasopor är ett modernt material tillverkat av returglas som krossats och blåsts upp. Det är isolerande samt kapillärbrytande vid minst 35 centimeters tjocklek. Isoleringen höjer temperaturen i grunden så att det blir mindre temperaturdifferens och därmed torrare. 

 

Isolering i gamla trägolv

Det traditionella materialet att isolera en torpargrunds bjälklag med är sågspån. Är fyllningen gammal har den som regel sjunkit ihop med tiden och har försämrad isoleringsförmåga. Då kan det vara läge att fylla på med mer isoleringsmaterial. Det finns flera sätt att göra detta på. Välj det alternativ som passar dig bäst. 

Alternativ 1: Det viktigaste är att fylla upp med isolering längs med väggarna, så kallad randisolering. För att komma åt att fylla på kan du borra hål antingen ovanifrån eller underifrån. Denna metod innebär att du endast behöver göra ingrepp närmast väggarna. 

Alternativ 2: Plocka bort ett par bräder utmed väggen och fyll på med isoleringsmaterial här. Detta löser dock endast problemet på en eller två väggar. I Byggnadskultur 2/2012 får vi ett annat tips: genom att skapa en fris runt golvet slipper du plocka upp hela golvet när det blir dags att fylla på med isolering längs väggarna. 

Alternativ 3: Plocka upp ett par bräder i mitten av rummet. För att göra det måste du antagligen offra en bräda som du knäcker upp. Sedan kommer du åt att fylla på med isolering i alla fack. 

Alternativ 4: Plocka upp hela golvet. Genom att skyffla undan insoleringsmaterialet kan man kontrollera att det är tätt vid anslutningen mellan vägg och botten i bjälklaget. Det är även ett bra sätt att upptäcka skador i bjälklaget. Är det tätt kan isoleringsmaterialet läggas tillbaka om det är i gott skick eller bytas ut eller fyllas på. Täta skarvar och glipor med lerbruk.  

Alternativ 5: Borra 30 millimeters hål genom timmerväggen in till varje fack. När man sprutar in ny isolering blandas det med det gamla och "puffas upp". Hålen pluggas sedan igen och döljs bakom panelen.

Lämpliga material för att bättra på isoleringen är nytt sågspån, kutterspån, cellulosafibrer eller träull. Man behöver inte ta bort den gamla isoleringen innan man fyller på med nytt. Använd inte mineralull då detta binder vatten men inte kan transportera det, vilket leder till fuktskador. Det är viktigt att hela konstruktionen kan ”andas”. Man ska alltså inte ha någon fuktspärr. På trossbotten har man däremot ofta lagt ett lager med lera, sand, kalkbruk eller näver för att få en vindspärr. Plågas man av dragigt golv kan man lossa golvsockeln och täta med lindrev där bjälklaget ansluter mot ytterväggen. Det är svårt att få sockeln i direkt anslutning mot golvet eftersom de gamla golven ofta har en ojämn yta. Det är därför vanligt att det drar just här. Du kan även försöka pressa ned golvlisten något genom att lägga en bräda mot ovansidan av listen och ned mot golvet och sedan stå på denna. 

Exempel på bjälklag.

 

Stomme

Stommen på Helgeröd är uppförd helt i liggande timmer av gran och fur, cirka fem tum (12,5 centimeter)  tjockt och skrätt på både in och utsidan. Grunden är en enkel stengrund och golvbjälklaget vilar på egna upplägg. Gavelspetsarna är ursprungligen timrade, men i samband med en ombyggnad av köksfarstun till trapphus 1940 gjordes det östra röstet om och är idag uppfört i stolpverk. Takhöjden i bottenvåningen är 2,40 meter. Huset har ett så kallat förhöjt väggliv med liggande fönster under takfoten på andra våning. Vinden är oinredd bortsett från en timrad pigkammare på västgaveln och sidoskrubbar för förvaring på sidorna av denna. Övriga delen av vinden är öppen upp i nock och har använts för förvaring vilket är typiskt för Västsverige. Taksparrarna stöds av längsgående skrädda åsar som vilar på gavelväggarna. Åsar och bärlinor i bjälklaget är i gran som är bra på att ta upp belastning utan att brytas.

Innertaken består av släthyvlad 1 tums panel målad med linoljefärg. Bredderna varierar mellan 10 och 28 centimeter. I salen är variationerna något mindre, 13-20 centimeter. Bjälklaget är isolerat med sågspån. Golvbjälkarna är infästa i ytterväggen med 70-85 centimeters mellanrum. Bjälkarnas dimensioner är cirka 15 × 15 centimeter. 

Timmerväggarna i bottenvåningen (förutom i köket) är putsade med lerbruk direkt på upphuggna hack i timret. Lerputsen ger förutom en slät vägg även en helt dragtät konstruktion. Att förhindra luftrörelser genom väggen är den viktigaste åtgärden för att få ett välisolerat hus. 

Trapphuset är tillbyggt 1940 i regelverk med panel på in- och utsida. Facken skulle kunna vara isolerade med sågspån, men är i detta fall inte fyllda alls. 

 

 

Skador och åtgärder i stomme

Takets tyngd utgör ett tryck på timmerstommen. Takstolarnas nedre del vilar på timmerväggen och väggen tar upp en del av kraften. Tyngden från taket strävar också efter att pressa takstolarnas nederändar utåt. Denna kraft motverkas av hanbjälken som är infälld i sparren med laxstjärt och låses med en dymling. På låga vindar kan det vara frestande att ta bort eller höja upp hanbjälken för att vinna höjd. Detta är dock olämpligt och kan leda till stora skador. 

Timmerstommen har några viktiga men svaga punkter. Den nedre stocken, syllstocken, skall förutom att bära upp resten av väggen även knäppa ihop stommen eftersom den tillsammans med de övre stockvarven är de enda som inte bryts av dörr- och fönsteröppningar. De övre stockvarven har samma funktion i övre delen av stommen. Dessa platser har ofta skador. Syllstockens skador beror främst på kapillärt uppsugande fukt från marken, medan de övre varvens skador beror på vatten från otäta tak som följer undertakets undersida tills det når timmerväggen. Man hittar också ofta skador under fönster där otätheter vid vattbrädor och kondens på fönstren kan vara orsaken. 

 

Energieffektivisering

Det är tveksamt om det är lönsamt att isolera husets stomme i dagsläget. Dessutom ökar det riskerna för fuktproblem. Vill du ändå isolera stommen ska du vara medveten om att en utvändig tilläggsisolering dessutom gör att fönster och dörrar kommer ligga djupare i fasaden, vilket ändrar husets karaktär mycket.

Det mest effektiva är istället att isolera vindsbjälklaget. Befintligt sågspån kan kompletteras med exempelvis cellulosafiber. På grund av att mindre spillvärme kommer upp på vinden från rummet inunder efter denna åtgärd blir vinden kallare. Lägg en ångbromsduk i botten av bjälklaget, under isoleringen, för att förhindra att varm luft underifrån fäller ut fukt i mötet med det kalla vindsutrymmet. Det går också att lägga ångbromsduken mot den varma insidans tak och därefter lägga på ett nytt innertak. Då sänks visserligen taket något.
 
Glöm inte att en isoleringsåtgärd måste efterföljas av en översyn av ventilationen, för att huset ska få en fungerande luftomsättning. Vinden bör loggas med en RH-mätare i 12 månader efter en åtgärd för att säkerställa att utrymmet inte får för höga RH-värden.

 

Tak

Tak - se Exteriör

Senast uppdaterad: 2017-06-07 15:02